På uppdrag av Norges synskadeorganisation Blindeforbundet och med finansiering av den norska utbildningsmyndigheten Utdanningsdirektoratet ska Funka genomföra en granskning av hur surfplattor fungerar för elever, lärare och föräldrar med olika förmåga. Allt fler skolor satsar på surfplattor i skolan och för många elever innebär det en fantastisk möjlighet. Men surfplattor passar inte alla och kan därför bli en utmaning eller till och med ett problem för elever med olika behov och förutsättningar.

Undersökningen ska visa både fördelar och eventuella problem vad gäller tillgänglighet för olika grupper av funktionsnedsatta och är tänkt att kunna ligga till grund för skolornas beslut om att köpa in och använda surfplattor i undervisningen.

Skolan blir allt mer digital

Allt fler surfar med mobiler och surfplattor, och den nya touch screen-tekniken har även börjat komma in i skolans och specialpedagogikens värld. Det finns flera positiva saker med den här utvecklingen, bland annat har vissa målgrupper, exempelvis i autism-spektrat, visat mycket goda resultat vad gäller kommunikation med hjälp av surfplattor.

Många norska skolor satsar också allt mer på digital inlärning, vilket i grunden är positivt eftersom IT-stöd ger möjlighet för barn med olika förutsättningar och behov av hjälpmedel att ta till sig information och utföra uppgifter på ett självständigt sätt. Under förutsättning att de digitala system som används är skapade enligt riktlinjerna för tillgänglighet och att barnen har tillgång till de hjälpmedel de behöver kan den här formen av IT-stöd vara närmast revolutionerande.

Men surfplattorna innebär också potentiella problem, inte minst för barn med motoriska svårigheter – vilket troligen är den största gruppen procentuellt. För elever med stora motoriska nedsättningar finns ett särskilt problem med att norska röstkommandon än så länge inte fungerar tillfredsställande på både bokmål och nynorsk.

Blinda och synskadade barn är åtminstone i teorin hjälpta av de inbyggda hjälpmedel som finns i surfplattorna, men får större problem med surfplattor än med en vanlig PC. Detta gäller inte minst blinda och synskadade barn som även har motoriska problem, spasmer eller darrningar. Dessutom finns det en oro bland pedagoger att läsplattan inte är speciellt bra som pedagogiskt redskap. Eleverna tenderar i detta resonemang att bli passiva eftersom de inte kan göra något annat än peka och trycka. I längden är det inte speciellt kreativt. Det finns naturligtvis en poäng i att snabbt kunna ladda ner en app som rapporterar om jordbävningar i realtid när man läser om kontinentalplattor på geografilektionen. Men om man vill kopiera en bild och spara den någonstans är läsplattan genast ganska svåranvänd, och att skriva något själv är mycket tidskrävande och en motorisk utmaning även för mycket fingerfärdiga elever.

Är det verkligen det vi vill erbjuda våra barn i den digitala världen – ett innehåll som alltid är skapat av någon annan och som slutanvändaren bara kan medverka till genom att ”gilla” eller något annat ytligt?

Surfplattornas pedagogiska möjligheter och problem måste utforskas mer. Funka och Norges synskadeorganisation Blindeforbundet är glada för att kunna genomföra den här undersökningen som påbörjas hösten 2012.